I didn’t have to look to know who it was; this was a voice I would know anywhere—know, and respond to, whether I was awake or asleep… or even dead, I’d bet. The voice I’d walk through fire for—or, less dramatically, slosh every day through the cold and endless rain for. Edward.
/Bella
Jag och Tammar är de största Twilight nördarna på Måg. And we are proud of it Bitcheeees!
Heheh. Tillbaka till verkligheten. Skolan är ganska tuff som vanligt, men jag överlever. Det känns bara så hopplöst att gå i skolan när man kan göra så mycket annat ifall ni förstår vad jag menar? Jag tänker bara på hur lite tid jag faktiskt har men bara slösar den på matematik. När jag kan vara ute och rädda världen sitter jag istället och väntar. Men som sagt. Det känns så hopplöst.
Igår var jag på SSU, det var ganska folktomt som vanligt. Men jag hoppas att det blir smockfullt nästa vecka efter värvningen!
men jag tror det är allt för nu. Hejdå älsklingar <3
